Peder af Geijerstam
Published: 2024-07-08
Total Pages: 174
Get eBook
Hypertension is the most common preventable cause of premature all-cause mortality, primarily from cardiovascular disease (CVD). Individuals with dysglycemia, including prediabetes and diabetes, are at increased risk. Licorice intake raises blood pressure (BP) through the effects of glycyrrhizic acid (GA), but the true limit of safe intake is uncertain. Home BP has several benefits over BP measured at a clinic, including a higher predictive value for CVD. By combining office and home BP, it is possible to diagnose masked hypertension (MH), in which home but not office BP is elevated, and white coat hypertension (WCH), in which office but not home BP is elevated. The aim of this thesis was to advance our knowledge on home BP in relation to dysglycemia, markers of CVD, and licorice intake. The first 3 papers used data from the Linköping cohort of the prospective Swedish CArdioPulmonary bioImage Study (SCAPIS). Study IV was a randomized controlled cross-over study. Data was obtained from questionnaires, blood samples and office and home BP measurements. In studies I-III, pulse wave velocity (PWV), coronary artery calcium score (CACS), and carotid artery plaques as markers of CVD were also included. In Study I, we examined 5025 men and women aged 50-64 years old for the relation between dysglycemia and home BP. Both the systolic office and home BP measurements were positively as-sociated with dysglycemia. Participants with dysglycemia vs normoglycemia more often had MH. The findings were in line with previous research and strengthened the association between dysglycemia and MH. In Study II, we examined the associations between MH and markers of CVD in 4122 individuals without BP-lowering treatment. Of participants, 4.2% had MH, and these were more often men and had higher BMI than those with normotension. Participants with MH also had higher odds for CACS ≥100, an as-sociation which has previously been suggested as a trend. In Study III, we examined the relation between soluble P-se-lectin (sP-selectin) as a measure of thrombotic activity, plasma high-sensitivity C-reactive protein (hsCRP) as a measure of inflammation, and home BP in 4548 participants. Both markers were higher in each hypertension phenotype compared with sustained normotension. The quartile of participants with the highest sP-se-lectin values had higher odds for CACS ≥100 and carotid artery plaques. The association between sP-selectin and sustained hyper-tension was novel and not affected by adjustments for hsCRP. In Study IV, 28 healthy participants aged 18-30 years old were evaluated for the effects of a daily intake of licorice containing 100 mg of GA compared with a control product for 2 weeks. During the licorice intake period, the systolic home BP increased with 3.1 mmHg, and the suppression of serum aldosterone and plasma renin levels indicated that this was due to the licorice intake. In conclusion, this thesis further strengthens the idea that both home and office BP measurements have values beyond that of the other, and that home BP may be most valuable in individuals with dysglycemia and obesity, and in men. Finally, licorice may be more potent than previously known, suggesting the need for increased awareness. Förhöjt blodtryck (hypertoni) är den huvudsakliga orsaken till förtida död, främst genom hjärtkärlsjukdom. Flera mekanismer och riskfaktorer som kan förklara hypertoni har identifierats. Individer med förhöjt blodsocker, inklusive diabetes och dess förstadier, lö-per ökad risk för hjärtkärlsjukdom, och förhöjt blodsocker samexisterar ofta med hypertoni. Lakritsintag höjer blodtrycket genom dess beståndsdel glycyrrhizinsyra (GA), och även om både Europeiska unionen och Världshälsoorganisationen har föreslagit att ett intag av upp till 100 mg per dag sannolikt är säkert att förtära för de flesta individer, är den gränsnivån osäker. Jämfört med blodtryck som mäts på mottagningen av medicinskt utbildad personal har hemblodtryck flera fördelar, inklusive starkare koppling till framtida hjärtkärlsjukdom. Genom att kombinera mottagnings- och hemblodtryck går det att diagnosticera maskerad hypertoni (MH), då hemblodtrycket är förhöjt trots normalt mottagningsblodtryck, och vitrockhypertoni (WCH), då mottagningsblodtrycket men inte hemblodtrycket är förhöjd. Syftet med denna avhandling var att vidare utforska hemblodtryck i relation till förhöjt blodsocker, markörer för hjärtkärlsjukdom, och lakritsintag. Avhandlingens fyra arbeten baseras på två studier. I de första tre arbetena analyserades data från Linköpings-kohorten i the Swedish CArdioPulmonary bioImage Study (SCAPIS), en prospektiv studie av män och kvinnor i åldrarna 50-64 år. I det sista arbetet analyserades data från en lottad överkorsningsstudie. Data i studierna bestod av enkätsvar, blodprover, samt mottagnings- och hemblodtrycksmätningar. I studie I-III ingick även pulsvågshastighet, kalkhalt i kranskärlen vid skiktröntgen (CACS) och plack-förekomst i halspulsådrorna vid ultraljudsundersökning som markörer på hjärtkärlsjukdom. I det första delarbetet undersökte vi data för 5025 individer avseende blodtryck och förhöjt blodsocker. Både mottagnings- och hemblodtryck var associerat med förhöjt blodsocker. Deltagare med förhöjt blodsocker hade oftare MH jämfört med de med normalt blodsocker, och skillnaden mellan mottagnings- och hemblodtrycket var omvänt associerat med långtidsblodsocker. Fynden var i linje med tidigare forskning, och stärkte kända kopplingar mellan MH och förhöjt blodsocker. Förklaringarna till detta samband är okända, men möjliga sådana inkluderar selektiva effekter av blodtryckssänkande läkemedel hos individer med förhöjt blodsocker, samsjukligheter såsom fetma, och aktivering av det sympatiska nervsystemet. I det andra delarbetet analyserade vi förekomst av och associationer för MH hos 4122 individer utan pågående blodtryckssänkande läkemedelsbehandling. Av dessa hade 4.2% MH, och dessa var oftare män och hade högre BMI än de med normalt blodtryck. Deltagare med MH hade också högre pulsvågshastighet och oftare förhöjt CACS. Associationen mellan MH och markörer för hjärt-kärlsjukdom var tidigare känd och styrktes av våra resultat. I det tredje delarbetet undersökte vi 4548 deltagare avseende två blodprovsmarkörer: en för blodplättsaktivitet, lösligt P-selektin i blodet, och en för inflammation, högkänsligt C-reaktivt protein (hsCRP). Både P-selektin och hsCRP var högre vid hypertoni, oavsett typ, jämfört med vid normalt blodtryck. Den kvartil av deltagarna som hade högst P-selektin hade oftare WCH och hypertoni både hemma och på mottagningen, jämfört med normalt blodtryck, och oftare förhöjt CACS och plack i halspulsådrorna. Associationen mellan P-selektin och högt blodtryck både hemma och på mottagningen var inte tidigare känd, och påverkades inte av justering för hsCRP, vilket antydde att den inte enbart förklarades av inflammation. I det fjärde och sista delarbetet inkluderas 28 friska individer i åldrarna 18 till 30 år. I en överkorsningsstudie bad vi deltagarna att dagligen under 2 veckor inta antingen lakrits med ett innehåll av 100 mg GA eller en kontrollprodukt utan lakrits. Deltagarna undersöktes med avseende på hemblodtryck, liksom hormonnivåer i blodet. Under lakrits- jämfört med kontrollperioden steg det systoliska hemblodtrycket med 3,1 mmHg, och hormonnivåerna påverkades på ett sätt som talade för att GA påverkade blodtrycket. Sammanfattningsvis stärker studiernas resultat kunskapen om att blodtrycksmätning både på mottagningen och i hemmet är värdefullt både var för sig och tillsammans, och att hemblodtryck är särskilt värdefullt hos individer med förhöjt blodsocker eller övervikt, samt hos män. Slutligen visade sig små mängder lakrits påverka kroppen mer än tidigare känt, och ökad medvetenhet och bättre etikettering av lakritsprodukter kan vara befogad.
